Följande är direkt plankat från Ulfs seglingsrapport till deltagare med flera. Tack för det!

Etapp 3: Naousa på Paros, Ormos Ay Ioannou på Paros, Ormos Finikou på Syros, Ormos Kini på Syros,

”Getviken” på Yiaros, Ormos Kardiani på Tinos, Tinos Town på Tinos, ”Hunters Bay” på Rinia,

”Kapellviken” på Mykonos, Ormos Panormos på Mykonos, Naxos Town på Naxos, Naousa på Paros.

Cirka 90 NM.

Besättning: Kerstin, Bengt, Birgitta R., Thomas och Ulf.

Den 4 september, 18.15, 5 minuter försenad, landade Olympic Air på Paros nya flygplats med Birgitta R. Thomas och Ulf.

Paros flygplats har nu blivit så stor att man måste åka buss 25 meter in till teminalbyggnaden!!

Senare samma kväll anlände Kerstin och Bengt med Paros Jet från Rafina. Thomas hade hand om limousineservicen mellan

Paroika och Naousa medan jag bjöd Mike, min båtgranne på middag. Under sommaruppehållet har Mike vårdat Philippa med

nya förtöjningar och stortvättar efter skogsbrand på Ikaria och fyrverkeri i Naousas hamn. Hela besättningen sammanstrålade

sedan på Meltemi för en kojfösare.

Efter storhandling och andra ärenden nästa morgon kastade vi förtöjningarna sent på eftermiddagen och tog det djärva språnget

till Ormos Ay Ioannou, 2 NM bort. Där blev det BVM, (Bad, Vin, Middag) och njutning av att äntligen sitta i sittbrunnen och smekas

av ljumma vindar under en stjärnklar himmel med nymåne.  Vi sov gott.

Tisdag morgon styrde vi kosan mot Syros där vi, efter mestadeles fin segling i lätta vindar från sydost, gennakkern luftades bl.a.,

landade i en vik utanför Finikas för BVLVB (Bad, Vin, Lunch, Vila, Bad). Finikas hamn såg överfull ut så vi gick till Ormos Kini

på Syros västsida och ankrade för natten. Vi fick god hjälp av en tysk ubåtskapitän som med grodfötter simmade och

kommenderade oss till en säker ankringsplats. Han visade oss tacknämligt ett 1,5 meters grund men gick lite väl långt i sin

befälsutövning när han bad oss säkra ankaret genom att backa med 1500 varv per minut. När jag talade om att jag redan backat

med 1400 varv per minut skrattade han förläget och övergav äntligen befälsföringen.

Våra planer att med jollens hjälp åka in till de lockande strandtavernorna, grusades då ett sprakande åskväder

syntes i väster. Jad ville ogärna lämna Philippa ensam i ett våldsamt åskväder. Vi grillade korv i ugnen och tillredde en potatisgratäng

och åt ombord istället.

Nästa morgon tog jag jollen in till byn och köpte bröd, till frukost och elvakaffe.

I svag vind seglade vi så dit slören förde oss. Detta var en tidigt uttalad strategi: Segla bara slör!

Gennakkern fick åter spänna sina 90 kvadratmeter. På detta vis hamnade vi i en vik på Yiaros nordsida.

Branta, höga klippor med en pytteliten sandstrand längst in. Det var svårt att få ankarfäste, men viken var så fin att vi inte gav upp.

Elenorafalkar visslade runt oss och getter syntes på klipporna i land. Detta var först tänkt som lunchvik, men vi beslöt oss för att övernatta.

Redan de gamla romarna satte politiskt obekväma varelser i karantän här på denna ofruktbara ö.

Mängder av ruiner från denna tid finns kvar. I en annan vik på ön finns mer moderna fängelselokaler för tusentals fångar.

Militärjuntan använde dessa lokaler på 1970-talet.  Trots all denna trista historia blev det blev en förtrollad kväll i sittbrunnen.

På torsdagen hade man lovat svaga nordliga vindar. Vi hade 10-15 meter/sekund hela dagen!! Vi klarade av BVLB i Ormos Kardiani

på Tinos; blåsigt värre, men åtminstone sjölä. Tidigt på eftermiddagen förtöjde vi så på klassiskt medelhavsvis i Tinos Towns pulserande

hamn. Otroligt mycket folk på barer, kafeer och tavernor. Middag på en liten grill i hamnen.

Sightseeing och handling inledde fredagen.  Vi träffade bl.a. pelikanen Petros. Vi såg också pilgrimer som kröp de 800 meterna från hamnen

upp till det heliga kapellet, där ett under skedde 1822. En sjuttio centimeter bred heltäckningsmatta skyddar knäna hela vägen

upp till frälsningen från det onda. Många sjuka har här blivit friska! Den grekiskt ortodoxa kyrkans heligaste plats. Att jämföra med

katolikernas Lourdes.

I lätta nordliga brisar slörade vi sedan söderut; mestadeles med gennakker. Vi gled förbi Delos, Antikens heligaste plats, och girade in i Rinias

sydostligaste vik där ankaret föll på 5 meters djup. Viken hade inget namn, men vi har numera döpt den till ”Hunters Bay”, då vi i kvällningen fick

besök av jägare på jakt efter turturduvor. En vacker vik med fina stränder.  Middagen bestod av grillat lamm och gratäng.

Det blev en lugn natt, helt utan vind.

På lördagsmorgonen hade vinden vänt, så vi ställde kosan norrut länga Mykonos ostkust. Skön segling med 4-5 knop. Gennakker igen!

Mykonos nordsida bjöd på flera vikar och vi valde en med ett litet kapell och mycket förälskade par på stranden. Här blev det BVLVB innan

vi sökte nattvik i Ormos Panormos. Det blev åter fest ombord och lite mareld piggade upp kvällsdoppet.

Vinden vände så åter till de mer normala nordliga fläktarna så kursen lades ut mot Naxos.  För första gången denna etapp såg vi delfiner, dock

Inte av den lekfulla sorten.  Vinden dog snart och det blev maskin hela dagen.  Vid tretiden på eftermiddagen förtöjde vi i Naxos Towns hamn.

Efter två kvällar i naturhamn uppskattades Naxos kvällsliv och nöjesutbud till fullo.  Birgitta hade fått tips på en taverna 4 kilometer från stan,

så med taxi tog vi oss till Sunset Restaurang i Agio Ana. Vi blev inte besvikna.  Sent på kvällen hade vi bestämt oss för att nästa dag gå till

Naousa och överraska Birgitta, Maggan och Lasse som skulle anlända måndag kväll. De kommande två dagarna skulle bjuda på hårda vindar

och vi ville vara på plats i Naousa innan dess.  Denna överraskning krävde viss rekvisita, som sent på kvällen inhandlades på Naxos strandpromenad.

Sightseeing och lite shopping inledde måndagen innan vi medelst segel tog skuttet över till Paros. Vinden, från nordost ökade och det gick rejält stor sjö

på nordsidan av Paros. Paros Islandsberg ligger här. En minut efter 16 gled vi in på Philippas plats längst västerut i Naousas Marina. Mike, min båtgranne,

kunde inte låta bli att påpeka bristen på precision. One minute late! Lord Nelson would never tolerate such a thing.

Väl förtöjda iscensattes kvällens överraskning. Jannis på Meltemi och personalen på Madaky Hotel invigdes i planerna. Aktörerna i Zorbas band genrepade

och sminkades. Lite doping förekom också.  Klockan 20.10 ringer så Jannis och säger att de tre gästerna sitter till bords och dricker bubbel.

Vid ankomsten till hotellet hade min Birgitta fått reda på att jag med hjälp avJannis på Meltemi bjöd in de nyanlända till en välkomstmiddag på Meltemi.

Birgitta trodde att jag var på Naxos. Zorbas band smög så fram längs gränden till Meltemi. Jag ringde Jannis och sa att vi var beredda. Zorbas dans

strömmade så ut över hela hamnplanen och med ryggarna mot gästerna dansade Zorbas band in framför tavernan. Spridda applåder hördes och

så vände vi oss om och visade dansande våra sköna framsidor. Maggan hördes säga att en av aktörerna liknade Ulf. Till sist kom uppenbarelsen

och ett stort dans- och  kramkalas inleddes. Alla tavernans gäster skrattade och applåderade.

På detta trevliga sätt avslutades denna etapp 3, som kännetecknades av lugna vindar, mestadels sol, (vi fick faktiskt 6 regndroppar) och ovanligt många ankarvikar.

Paros undantaget åt vi bara på taverna två gånger. Väldigt många sköna bad och sammetsmjuka medelhavskvällar. Många goda skratt, stor vänlighet, gott humör och

mycket hjälpsamhet. God ordning ombord och relativt mycket segling.  Toppen!

Seglarhälsningar